Barbaren och gentlemannen – en strategi för män i fientliga tider

Bli en mer komplett och kapabel man med hjälp av asymmetrisk maskulinitet

När civiliserade samhällen faller, träder barbarer in – både utifrån och inifrån. Och för den maskuline mannen som fortfarande försöker stå rak i ett samhälle som vill kastrera honom, återstår bara en väg: att vara både farlig och kultiverad. En gentleman med klorna kvar.

1. Vi är barbarer i vår egen civilisation

“We are barbarians in what used to be our own civilization.”
– Jack Donovan [^1]

Att vara maskulin i dagens västerländska samhälle är att ständigt stå i kontrast till normen. Du behöver inte ens vara radikal – det räcker att tala med auktoritet, bära dig med självklarhet eller vägra be om ursäkt för din manlighet. Då är du inte längre en del av det civiliserade samtalet. Då är du farlig. Då är du, i deras ögon, en barbar.

I Sverige blir detta särskilt tydligt. Den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt sa under en intervju:

“Det finns bara en ursvensk kultur, och det är barbariet.” [^2]

Med ett penseldrag förpassade han inte bara våra förfäder, utan även deras arv, våra seder och våra ideal till primitivhetens skräphög. Men ironin är att det inte är så enkelt att utplåna det barbariska. Det lever kvar – inte som ett hot, utan som en latent kraft.

Och medan svenska män stigmatiseras för varje uttryck av styrka, dominans och självhävdelse, bjuds andra in i samhällets finrum – just för att de är "annorlunda". De förväntas inte veta bättre. De är, som den postkoloniala idévärlden lärt oss, nobla vildar.

Den vite mannen däremot förväntas vara ett ångerfullt väsen – självförnekande, apologetisk och foglig. Om han visar ilska är han ett hot. Om han visar stolthet är han en förtryckare. Detta är det tillstånd Sam Francis kallade anarkotyranni:

“A system in which the state is both too weak to control real criminality and too strong in enforcing obedience from the law-abiding.” [^3]

Kort sagt: Lag och ordning används selektivt – inte för att upprätthålla rättvisa, utan för att forma beteende. Män från det egna landet straffas hårdare än utländska gängmedlemmar. Raka ord från en infödd får hårdare konsekvenser än aggressiva handlingar från en nyanländ.

Sociologen Heather Mac Donald har visat hur detta yttrar sig i rättssystemet: överdriven rädsla för "strukturell rasism" leder till att brott hos vissa grupper överses – medan andra övervakas och bestraffas hårdare [^4]. Det är ett dubbelt rättssystem – ett där intentioner tolkas utifrån hudfärg, kön och identitet.

Exempel från vardagen:

• En infödd svensk man som opponerar sig i ett personalmöte riskerar anmälan till HR. En invandrare med aggressivt tonläge ursäktas ofta med kulturförklaringar.

• En svensk gymnasielärare som citerar kontroversiell litteratur riskerar avsked – medan utländska elever tillåts uttrycka extrema åsikter i religionsfrihetens namn.

• I populärkultur framställs vita män som överrepresenterade i roller som våldtäktsmän, slavägare och patriarkala monster [^5] medan ofta invandrade män får spela frihetskämpar, offer eller kloka mystiker.

Det är inte jämställdhet. Det är inte jämlikhet. Det är selektiv tolerans, där vissa män tillåts vara maskulina – så länge de inte är västerländska.

“Civilized comfort attracts barbarian conquest.”
– Will Durant [^6]

Durant hade rätt. De samhällen som släpper sitt immunförsvar – sin vilja till kamp, sin manliga ryggrad – bjuder in till invasion. Inte nödvändigtvis av vapen, men av värdesystem.

2. Därför måste du behålla gentlemannen

När samhället hånar allt som är maskulint blir det frestande att kasta etiketten "gentleman" åt sidan. Vad är meningen med att vara civiliserad i ett samhälle som inte värderar civilisation? Varför hålla igen, tala med finess, bära sig med heder – om allt det ses som förlegade symboler för "toxisk maskulinitet"?

Men just där, i hånet, ligger en fälla.

För om vi tappar vår självkontroll, vår inre ordning, vår förmåga att uppträda med stil och strategiskt omdöme – då blir vi lättare att kontrollera. Då blir vi förutsägbara, reaktiva – och därmed osystematiska. Just sådana män är lättast att kuva.

I psykologin talar man om "delayed gratification" – förmågan att fördröja tillfredsställelse för att uppnå ett större mål. Det berömda marshmallowtestet från 1970-talet visade att barn som kunde vänta längre med att äta en marshmallow fick bättre livsresultat: högre betyg, bättre hälsa och stabilare relationer [^7].

Detta är inte bara ett test av disciplin – det är ett test av framtidskapacitet. En civilisation byggd på fördröjd belöning kan planera, konstruera, förädla. En man som behärskar sin hunger kan bygga både familjer, företag och nationer.

Det är detta som skiljt oss från andra barbarer genom historien. Germanska stammar kunde rasera romerska fält – men också, med tiden, bära upp dess rättssystem, assimilera dess språk, och bygga på dess ruiner. Vi var både vildar och arvtagare – och detta blev vår styrka.

Gentlemannen som strategi, inte underkastelse

Att vara gentleman betyder inte att vara foglig. Det är inte att vika sig. Det är att välja när du slår – och hur. Som en tiger som kan ligga still i timmar innan attacken. Som en general som vet att tålamod vinner fler krig än ilska. Faktum är att det vi kallar ridderlighet, har egentligen hedniska rötter från bland annat Arturianska texter:

Den hedniska ridderligheten föddes inte ur kristen ödmjukhet, utan ur behovet att kanalisera krigaren till något större än plundring – till försvar, lojalitet och ära.

Det var detta som Friedrich Nietzsche avsåg när han skrev om "den härdade anden" – en man som kunde bära både aggression och kontroll, instinkt och intelligens [^8].

Gentlemannen är alltså inte en förlorad relik från en svunnen tid – han är barbarens rustning i det moderna kriget. Utan honom blir vi en skock vargar som snart skjuts ned systematiskt, en efter en.

Varför vi faller utan gentlemannen

Om vi enbart ger efter för vår vrede, vår frustration och vår drift – då förlorar vi:

• Förmågan att bygga långsiktiga allianser.

• Möjligheten att kliva in i maktens rum.

• Den kulturella förmågan att vara exempel – inte bara motstånd.

Se hur rörelser som Black Panthers tillfälligt vann respekt med sin militans – men hur figurer som Malcolm X och senare Thomas Sowell åstadkom mer bestående inflytande genom att kombinera kraft med kultur, kamp med argumentation [^9].

Vi behöver våra pugilister – men vi behöver också våra filosofer, våra strategier, våra stilar.

En man som enbart är ett rovdjur, blir en galning.
En man som enbart är domesticerad, blir en slav.
En man som behärskar båda, blir en herre.

Det är den mannen vi ska sträva efter att vara. Det är han som håller stånd – inte bara i slaget, utan över generationer.

3. Bli ett “kultiverat råskinn”

“The cultivated man of action is the cultured thug.”
– Jonathan Bowden [^10]

Bowden, brittisk intellektuell och dissidenttalare, beskrev den moderna västerländska mannen som kastrerad av överkultur – fångad mellan att anpassa sig till ett samhälle som föraktar honom, och sin drift att slå sig fri. Lösningen var, enligt honom, inte att välja mellan kraft och kultur – utan att kombinera dem till ett nytt ideal: de kultiverade råskinnen.

Vissa tillskriver uttrycket även Lord Byron – 1800-talets romantiske poet, soldat och skandalfigur – som enligt myten levde som “a gentleman in public, a beast in bed, and a devil in battle.” Även om uttrycket troligen myntades senare, symboliserar Byron exakt den manstyp Bowden talar om: litterär, farlig, magnetisk.

Den cultured thug är inte en förklädd barbar – han är en man som vet när han ska citera Schopenhauer och när han ska höja knytnäven. Han är strategisk, medveten om spelplanens regler – men lojal mot sin inre stam.

Jungs skugga: Bär monstret med värdighet

Carl Gustav Jung beskrev individuationen som resan mot helhet – där vi inte förnekar våra mörka sidor, utan integrerar dem. Det är först när vi accepterar vår destruktiva potential, som vi verkligen blir farliga – på det goda sättet [^11].

Individuation innebär att bli en hel människa – inte genom att undertrycka sina skuggor, utan genom att integrera dem till ett medvetet jag.

“A man who is not dangerous is a child.”
– Jordan B. Peterson [^12]

Gentlemannen utan tillgång till sin skugga är bara en mask. Barbaren utan självkontroll är bara en bomb. Men mannen som ser sitt mörker och väljer att tygla det, är en verklig kraft.

Arenor för båda: Bygg ditt liv som tempel och arena

I dagens samhälle finns inga naturliga övergångsriter, inga tydliga zoner där en man kan leva ut sin aggression utan att bli kriminaliserad – eller leva ut sin kultur utan att hånas. Därför måste du skapa dem själv.

Här är några konkreta sätt:

• Träning: Låt gymmet vara din arena för brutal disciplin. Lyft tungt, svettas, slå – där får barbaren utlopp samtidigt som den bygger mer styrka.

• Klädsel: I vardagen, låt gentlemannen tala. Som Tanner Guzy skriver i The Appearance of Power, kläder är inte ytlighet – de är symboler för auktoritet, respekt och självrespekt [^13].

• Vardagsstrategi: Bli en retoriker på jobbet, en brutalist i sparring, en mystiker i ensamhet.

• Läsning och ritual: Läs Eddan, Bowden, Evola. Men också Seneca, Marcus Aurelius och Platon.

• Skapa brödraskap: Gå med i hemvärnet, en kampsportsklubb, skrivarkrets eller digitala manliga nätverk – men ge dem syfte. Skapa verkliga brödraskap. Gör det till något mer än en hobby.

Ett fotfäste i två världar

De kultiverade råskinnen kan gå in i maktens salar utan att förlora sig – och lämna dem med samma själ intakt. Han vet att fiendens språk är nödvändigt att tala – men han vet också att det finns ett eget språk, som han inte får glömma.

Guillaume Faye kallade detta “archeofuturism” – att förena framtidens teknologi och strategier med våra förfäders djupaste intuitioner och blodsburna värderingar [^14].

Det är den sortens man vi behöver bli. Och den sortens stam vi behöver bygga.

4. Lär dig spela spelet – och spela ditt eget

I ett samhälle som premierar konformitet och bestraffar avvikelse är det inte bara klokt – det är nödvändigt – att lära sig spela dubbla roller. Inte som hycklare, utan som strateg. Inte som feg, utan som farlig och effektiv.

Vi lever i ett tidevarv där de mest framgångsrika männen inte är de mest kompromisslösa – utan de mest adaptiva. Inte de som gapar högst – utan de som vet när de ska tala, och när de ska tiga.

“To survive in a mad world, the sane must learn to appear mad on command, and perfectly sane under observation.”
– Fritt efter Nassim Taleb

Detta är inte att leva i lögn – det är att leva i exil. Och varje exil kräver kodord, masker och tempel där sanningen fortfarande talas.

Detta kräver asymmetrisk maskulinitet – där du bemästrar både systemets regler och dina egna. Där du kan tala med HR utan att darra – men samma kväll blotar till dina förfäder, läser Guénon och pressar kroppen till bristningsgränsen på gymmet.

Dina fiender gör redan detta – gör det bättre än du

Detta dubbelliv är inget nytt. Det är vad kulturstrateger i diasporor har gjort i tusentals år:

• De går på universitetens mest progressiva kurser, suger åt sig kunskap och kontakter.

• Samma kväll lyssnar de på en imam eller en rabbin som förklarar varför samma samhälle de studerar inom är förtappat.

• Och nästa morgon – använder de systemet mot sig självt.

Detta är metapolitik i praktiken. Att inte bara förhålla sig till lagen – utan att förstå vilken värdeordning som ligger bakom den. Och att bygga ett parallellt värdesystem – där du själv sätter agendan.

Om de får göra det – varför skulle inte du?

Var en duktig pojke inför systemet – och en broder inför stammen

• På universitetet: lär dig deras språk, briljera i deras teorier, citera deras ikoner. Men använd det som verktyg, inte som en identitet.

• På jobbet: klä dig bättre än chefen, tala mjukt men strategiskt, bär din disciplin som en uniform.

• På släktmiddagen: le, nicka, visa hänsyn. Men bär samtidigt din inre eld som en förbannelse i fickan.

Detta är ingen mask – det är krigsmålning..

Skapa stammar och brödraskap utanför systemet

För att detta inte ska sluta i schizofreni eller nihilism måste du ha en förankring utanför systemets logik. Det är här stammen kommer in:

• Din träningsgrupp är mer än en PT-klubb – det är din stridsenhet.

• Dina kamrater i en Discordserver, en Telegramgrupp eller hemvärnssektion – det är din rådsring.

• Ditt hem – oavsett hur litet – är ett hof, ett heligt rum där dina egna värden gäller.

Bygg detta. Skydda detta. Låt inget system komma in där.

“Power is not only in what you say yes to – but in what you dare say no to.”

Det är detta vi menar med att spela spelet – och samtidigt spela ditt eget. Bär deras uniform om du måste. Men forma din själ efter din stam och dina fäders tro. Och glöm aldrig: varje dag du spelar klokt – bygger du något som de aldrig kan förstå.

5. Herre över båda – inte slav under någon

Det är inte längre möjligt att leva ett enhetligt liv som man i väst. Den maskuline mannen är splittrad – mellan vad han är och vad han får vara, mellan vad han längtar efter och vad som är socialt godkänt.

Men splittringen är inte din undergång – den är din smedja.

En pojke väljer mellan roller. En man håller motsatserna i sitt hjärta och tvingar dem att tjäna honom. Du behöver inte välja mellan att vara barbar eller gentleman. Du ska vara herre över båda.

• När världen kräver din underkastelse – svara med disciplin.

• När samhället hånar din styrka – svara med vishet.

• När du förväntas vara foglig – svara med is i blicken och eld i bröstet.

Som Byron. Som Bowden. Som dina förfäder.
Men också – som din son ska minnas dig.

Det börjar inte med revolution. Det börjar inte med stora ord.
Det börjar med en man som går till gymmet. Som pressar kroppen. Som läser djup litteratur. Som gör sin röst lugn, sin blick stadig, sitt inre liv heligt.

“A gentleman is simply a patient wolf.”
– Lana Turner

Det börjar med dig. Var den vargen.

🔥 Vill du bli en av oss som bygger en ny stam? Dela denna essä, skriv upp dig på nyhetsbrevet – och börja skapa det liv våra söner ska kunna hedra.

Källförteckning:

[^1] Jack Donovan, Becoming a Barbarian, 2016.

[^2] Fredrik Reinfeldt i intervju med Dagens Nyheter, 2006.

[^3] Sam Francis, Leviathan and Its Enemies, 2016.

[^4] Heather Mac Donald, The War on Cops, 2016.

[^5] Se t.ex. genomgångar i Reel Inequality av Nancy Wang Yuen (2016) och White Guys on the Wrong Side of History av David Leonard (2019).

[^6] Will Durant, The Story of Civilization, vol. 3: Caesar and Christ, 1944.

[^7] Walter Mischel, The Marshmallow Test: Mastering Self-Control, 2014.

[^8] Friedrich Nietzsche, Beyond Good and Evil, 1886.

[^9] Se t.ex. Thomas Sowell, Black Rednecks and White Liberals, 2005.

[^10] Jonathan Bowden, Jonathan Bowden: Thoughts and Perspectives, Vol. 1, 2008.

[^11] Carl Gustav Jung, Psychological Types, 1921.

[^12] Jordan B. Peterson, 12 Rules for Life, 2018.

[^13] Tanner Guzy, The Appearance of Power: How Masculinity Is Expressed Through Aesthetics, 2017.

[^14] Guillaume Faye, Archeofuturism: European Visions of the Post-Catastrophic Age, 1998.