Därför föds det färre barn – Vad både högern och vänstern missar om barnafödandets kris

Sanningen om låg nativitet är mer komplex än ideologerna vill erkänna – och lösningen kräver att vi förstår hela bilden.

Varför föds det så få barn i Sverige och i stora delar av världen? Är det brottsligheten, feminismen, bostadsbristen eller något djupare som ligger bakom? I debatten låser sig högern och vänstern vid sina favoritförklaringar – men sanningen är att barnafödandets kris är mångfacetterad och mer allvarlig än vi vill tro.

I den här essän går jag igenom de verkliga orsakerna bakom den demografiska nedgången och vad vi kan göra åt det – om vi vågar se hela bilden.

I samband med lanseringen av den nya tankesmedjan Heimr fick vi en fråga från en av åhörarna: Hur ser ni på det låga barnafödandet? Vi på scenen gav olika svar, men mitt löd enligt följande:

Jag tror inte att vi kan "vinna" den demografiska kampen genom att försöka föda fler barn än andra folk. Det viktigaste är att vi stoppar inflödet, annars riskerar vi att bli en minoritet i vårt eget land oavsett. Med det sagt – otryggheten i samhället gör det knappast enklare att bilda familj.

Kampen om demografin

Sedan dess har den borgerliga regeringen tillsatt en utredning för att ta reda på vad den låga nativiteten beror på [^1].

På plattformar som X (tidigare Twitter) rasar dagligen debatter i frågan. Aktivister från högern menar att den låga nativiteten främst beror på den ökande otryggheten och den eskalerande brottsligheten. Vänstern kontrar med att länder som Sydkorea har ännu lägre nativitet – och det utan massinvandring. Det senare är sant, även om vänstern påfallande sällan vill ge någon egen förklaring.

Efter att ha funderat mer på frågan vill jag nu ge ett mer utförligt svar. Det första jag vill säga i detta ordkrig mellan höger och vänster – och som ofta tycks glömmas bort – är följande:

Ett samhällsfenomen kan ha flera orsaker samtidigt. Vilka faktorer som väger tyngst varierar från land till land.

Orsaker till det låga barnafödandet

1. Högre utbildning bland kvinnor

En av de mest välkända orsakerna till lägre nativitet i västvärlden är att allt fler kvinnor satsar på högre utbildning[^2]. När kvinnor prioriterar studier och karriär i unga år skjuts familjebildningen upp. Många väntar för länge, och chansen att få barn minskar dramatiskt efter 30 års ålder – särskilt om man önskar fler än ett barn[^3].

Dessutom upplever många kvinnor att graviditet och barn utgör ett hinder för karriären, trots lagstadgade föräldraledigheter och arbetsgivares anpassningar. I praktiken innebär ett långt avbrott från arbetslivet ofta sämre löneutveckling och minskade karriärmöjligheter – vilket gör att många avvaktar.

2. Ökad tillgång till preventivmedel och abort

Historiskt har många barn blivit till oplanerat – i "stundens hetta" snarare än genom ett medvetet beslut. Jag talar av egen erfarenhet: min första dotter blev till just så. Även om jag älskar henne lika mycket som mina andra barn, var det inte en självklar glädje då, eftersom ekonomin var svag och jag inte kände mig mogen.

I dag har vi bred tillgång till både preventivmedel och laglig abort. Det innebär att många, särskilt kvinnor, är mer selektiva och försiktiga med vilka de skaffar barn med – och ofta väntar för länge i jakten på rätt partner och det perfekta tillfället[^4]. Resultatet blir att många missar det biologiska fönstret för barnafödande.

Men det är inte bara våra tekniska möjligheter att planera barnafödande som har förändrat spelplanen. Även samhällets syn på nöje och ansvar har förskjutits.

3. Hög välfärd och billiga nöjen

Tidigare var barn inte bara en källa till glädje och mening – de var också en investering i framtiden. Barnen skulle ta över gården, försörja föräldrarna på ålderns höst och säkra släktens överlevnad.

I dag har vi pensionssystem, äldreboenden (även om jag av egen erfarenhet inte rekommenderar att lita blint på dem) och en stat som i teorin tar hand om oss när vi blir gamla.

Samtidigt lever vi i ett samhälle med extrem tillgång till nöjen: resor, snabbmat, internet, sociala medier, VR och AI – mycket av det till ett lågt pris[^5]. Barn är fortfarande en av livets största äventyr, men de kräver också enorma resurser: tid, pengar och fysisk ansträngning, särskilt för kvinnor. Att vara gravid, föda barn och vara borta från arbetsmarknaden, även med föräldrapenning, är långt ifrån en självklarhet i ett samhälle som värderar personlig frihet och omedelbar njutning.

4. Sänkt status för föräldraskap

Att vara förälder – och i synnerhet moder – brukade vara en av de högsta roller en människa kunde ha i samhället. I dag betraktas föräldraskapet ofta som förlegat, hämmande eller till och med förtryckande[^6]. Feministiska idéströmningar har haft stor påverkan på denna synförskjutning.

Denna förändrade status för föräldraskap samspelar med djupare kulturella strömningar – och där kommer vi in på feminismens påverkan.

5. Feminismens baksidor

Feminismen har, särskilt under andra och tredje vågen, bidragit till viktiga förändringar: kvinnor har fått ökade friheter, möjligheter till utbildning och en större självständighet[^7]. Jag har tidigare skrivit om detta i min artikel "Vad jag är tacksam för med politisk korrekthet" [^8].

Men feminismen har också haft baksidor. Även om misandri inte alltid erkänns som en del av feminismens kärna, har flera ledande feminister och debattörer under decennier uttryckt föraktfulla och generaliserande åsikter om män.

Dessa idéer har fått spridning i media och kulturen och har sannolikt påverkat kvinnors syn på män – även om det är svårt att mäta exakt hur djupgående denna påverkan är.

Det är rimligt att anta att långvarig negativ exponering för en grupp (som män) i medier och online sammantaget påverkar allmänhetens attityder – trots att forskningen ibland inte sätter en direkt etikett på detta.

Illusory truth och effekter av upprepad propaganda

Socialpsykologisk forskning om propaganda och framing visar tydligt att upprepad, ensidig exponering leder till negativa attityder över tid.

I en experimentell studie där deltagare upprepade gånger fick samma negativa nyhetsram visade forskarna att de blev både mer och längre engagerade i den negativa tolkningen jämfört med de som bara såg det en gång .

Detta stöds också av teorier om illusory truth- och mere‑exposure‑effekter, som förklarar hur upprepning gör budskap mer trovärdiga och känslomässigt vägande [^9].

“Jag behöver ingen man”

Därför är det fullt logiskt att anta att negativ porträttering av män, konstant upprepad över decennier, kommer påverka attityder och impulser till hat – även utan att det finns enstaka granskningsstudier som visar total effekt.

Det moderna mantrat "jag behöver ingen man", som numera ekar i sociala medier, har bidragit till att unga män i dag tvekar att ens försöka närma sig kvinnor.

Inte sällan kommer detta budskap från kvinnor som knappt själva vet varifrån de har fått det. Det har blivit en del av den kulturella luften vi andas.

6. Metoo och misstänkliggörandet av män

Metoo-rörelsen började som ett viktigt avslöjande av övergrepp inom den kulturella eliten. Men snabbt utvecklades den till att ifrågasätta alla män – vilket skapat en ny attityd där många män upplever att de måste gå på äggskal i sociala och professionella sammanhang.”[^10] Ett fåtal maktfullkomliga mäns handlingar utmålades som symptom på ett systematiskt manligt förtryck.

Det är självklart att sexuella övergrepp och våldtäkter är allvarliga problem. Men det är fortfarande en liten minoritet av män som begår dessa brott. De flesta män avskyr sådana gärningar – det är till och med välkänt att våldtäktsmän får den lägsta statusen i fängelser.

I Metoos efterdyningar har kraven på att "bevisa samtycke" i vissa fall blivit så absurda att det nästan skulle krävas att man filmar sexakten för att undvika risken att bli anklagad i efterhand. Män har blivit rädda för att flirta – en handling som män och kvinnor i alla tider har använt för att skapa kontakt.

Resultatet är ett klimat där många män hellre undviker kvinnor än riskerar social utfrysning, uthängning eller rättsliga konsekvenser.

7. Internet, den globala sexuella marknaden och ohämmad hypergami

Det är ett välgrundat biologiskt och evolutionärt faktum att kvinnor generellt står för tillgången till sex, medan män står för efterfrågan. Inom ramen för den så kallade "sexual economics theory" beskrivs sex som en resurs som kvinnor har, och män söker – vilket skapar en könsbalans där kvinnor kan vara mer selektiva och män mer aktiva som uppvaktare.

I små sammansvetsade samhällen med social kontroll och monogami fungerade detta som en stabil marknad där det i princip fanns en kvinna per man[^11].

Men med internet, sociala medier och dejtingappar har den sexuella marknaden globaliserats. Kvinnor får plötsligt kontaktförfrågningar och bekräftelse från män i hela världen – inte bara från dem i sin närmiljö.

Män swipar höger på det mesta

Män å andra sidan är i regel mycket mer bredsökande och 'swipar' eller lajkar nästan allt de ser i jakt på sex, vilket snedvrider balansen ytterligare.”[^12]

På appar som Tinder utgör män i vissa regioner uppemot 80 % av användarna[^13]. Detta ger kvinnor ett intryck av att de kan välja och vraka – och på sätt och vis stämmer det – men främst när det gäller tillfälliga sexuella kontakter, inte stabila relationer. Problemet är att många kvinnor börjar tro att denna enorma efterfrågan är ett bevis på deras faktiska marknadsvärde på lång sikt, vilket det inte är.

En relativt enkel tjej med ett vanligt Instagramkonto kan få hundratals meddelanden från sexsökande män, medan en välutbildad, framgångsrik man kan få kämpa för att ens få ett svar.

Hypergamins baksida

Fenomenet förstärker den biologiska tendensen till hypergami – kvinnors benägenhet att söka män med högre status, resurser och attraktionsvärde[^14]. Problemet är att den digitala marknaden ger sken av att "högstatusmän" finns i överflöd, eftersom kvinnor exponeras för dem hela tiden online – oavsett var de bor.

Detta leder till att många kvinnor ständigt siktar för högt – och ofta blir besvikna. Samtidigt skapar det en växande grupp av män som inte ens försöker längre, eftersom de upplever sig stå utan chans.

Det är detta som är den verkliga "incelkrisen" inte bara i väst, men i nästan alla i-länder: den globala sexuella marknaden har slagit sönder de lokala möjligheterna till parbildning för stora grupper, och med det – barnalstring.

8. Potentiella biologiska orsaker – En tyst attack mot fertiliteten

Förutom kulturella och ekonomiska förklaringar finns det allt starkare tecken på att biologiska och miljömässiga faktorer kan bidra till det sjunkande barnafödandet. I takt med att vår livsstil förändrats har vi också exponerats för nya, subtila hot mot fertiliteten.

Mikroplaster och hormonstörande ämnen

Studier visar att mikroplaster och kemikalier som bisfenol A (BPA), ftalater och PFAS kan påverka hormonbalansen hos både män och kvinnor [^24]. Dessa ämnen finns i allt från plastförpackningar till kosmetika och dricksvatten. De klassas som hormonstörande och har kopplats till minskad spermiekvalitet och rubbningar i ägglossningen.

Enligt en sammanställning i The Guardian har mängden spermier hos män i västvärlden halverats sedan 1970-talet [^25]. Denna nedgång är så snabb att forskare varnar för en potentiell fertilitetskris inom ett par generationer.

Sjunkande testosteronnivåer

Testosteronnivåerna hos män har också visat en nedåtgående trend under de senaste decennierna [^26]. Låg testosteronhalt kan påverka både sexlust, spermieproduktion och fysisk vitalitet – vilket i sin tur minskar benägenheten att bilda familj. Orsakerna är sannolikt multifaktoriella: övervikt, stillasittande livsstil, kronisk stress och exponering för hormonstörande ämnen.

En långsam förgiftning av den moderna kroppen

Det kan alltså vara så att vi inte bara har förlorat viljan att skaffa barn – vi kanske också sakta förlorar förmågan. Vi lever i en värld som på ytan blivit tryggare och mer bekväm – men som under ytan gradvis urholkar vår biologiska vitalitet.

9. Exemplet Sydkorea – en varning, inte ett motargument

Vänstern hänvisar ofta till Sydkorea som bevis för att låg nativitet inte har något med mångkultur eller brottslighet att göra – och det är sant. Sydkorea är ett etniskt homogent, relativt tryggt land med extremt lågt barnafödande[^15].

Men vänstern bör vara försiktig med att använda just Sydkorea som sitt exempel. De faktorer som med störst sannolikhet driver den låga nativiteten där är nämligen sådana som är betydligt mer kopplade till vänsterns egen ideologiska påverkan än till konservativ migrationskritik.

Sydkorea präglas av:

• En av världens mest radikala former av feminism, där anti-mansrörelser har vuxit sig starka och aktivt bekämpar traditionella könsroller[^16].

• En extrem karriärhets, där både män och kvinnor lever under konstant press att prestera och förbättra sin sociala status[^17].

• En överdriven hypergami som gör det svårt för kvinnor att ”nöja sig” med män som inte når de högsta sociala nivåerna, samtidigt som den ekonomiska ojämlikheten ökar.

Det är därför fullt möjligt att västvärlden – även utan mångkultur och brottslighet – skulle kunna hamna i en liknande nativitetskris om vi tillåter samma kulturella krafter att slå rot här.

Sydkorea är alltså inte ett undantag som bevisar att brottslighet och massinvandring är oviktiga. Det är ett varnande exempel på att barnafödandet kan kollapsa även i homogena länder – om man systematiskt bryter ner familjen, könsrollerna och statusen för föräldraskap.

10. Landspecifika orsaker

Olika länder har dessutom sina egna unika utmaningar:

• I Sverige bidrar ökad brottslighet, bostadsbrist och kulturell otrygghet till att många tvekar inför att bilda familj[^18].

• I Kina ser vi en demografisk kris orsakad av årtionden av ettbarnspolitik, vilket har lett till en obalans mellan antalet män och kvinnor – en obalans som gör det svårt för många män att alls hitta en partner[^19].

Barnafödandet påverkas alltså av både globala och lokala faktorer – och det finns inte en enda universell lösning.

Vad kan vi göra? – Vägar framåt för att öka barnafödandet

Det är viktigt att förstå att det inte finns en enda lösning på den demografiska krisen. Det handlar om ett paket av åtgärder som tillsammans kan skapa ett mer familjevänligt samhälle.

1. Ge kvinnor en karriärväg efter barn

Jag tror att ett av de mest effektiva sätten att öka nativiteten är att göra det attraktivt och möjligt för kvinnor att skaffa barn tidigt – utan att förlora sina framtida karriärmöjligheter[^20].

I dag finns ofta två val: satsa på barn och offra karriären, eller satsa på karriären och riskera att inte hinna få barn. Men det behöver inte vara så. Om vi skapar flexibla utbildningsvägar, riktade stödprogram och bättre förutsättningar att återvända till arbetslivet efter föräldraledighet, kan vi göra tidigt barnafödande till ett mer realistiskt alternativ.

En kvinna har biologiskt sett goda möjligheter att få barn mellan 20 och 30 års ålder – men kan mycket väl satsa på karriären senare i livet, eftersom vi lever allt längre.

2. Återupprätta männens roll och skapa försoning mellan könen

I dag är många unga män desillusionerade och upplever att de inte behövs – varken som partners eller som fäder. Samtidigt har männens roll som försörjare, beskyddare och ledare nedvärderats under decennier.

Vi måste skapa en kultur där män känner sig välkomna och viktiga i familjebildningen – utan att inskränka kvinnors frihet. Jag skriver mer om detta i min artikelserie "Maskulin vision" [^21], där jag argumenterar för en modern maskulinitet som bygger på styrka, ansvar och samarbete.

Vi behöver byta ut kampen mellan könen mot ett samarbete, och vi behöver återuppvärdera föräldraskapet som ett av livets viktigaste projekt – inte som ett hinder.

3. Skapa ekonomiska incitament för barnafödande

Det är möjligt att vi tillfälligt behöver använda ekonomiska styrmedel för att öka nativiteten. Länder som Ungern och Polen har satsat på generösa barnbidrag, föräldraledighet och skattesänkningar för barnfamiljer – med viss framgång[^22].

Det finns givetvis en risk att ekonomiska incitament främst lockar fram barn i ekonomiskt utsatta grupper, vilket kan påverka kvaliteten i uppväxtmiljön. Därför bör ekonomiska åtgärder kombineras med kulturella satsningar som värdesätter stabila familjer och långsiktigt ansvarstagande.

4. Bygg fler bostäder – men inte för massinvandring

Bostadsbristen är en av de största praktiska hindren för unga att bilda familj i Sverige. Unga par fastnar ofta i långa köer eller tvingas bo trångt – vilket fördröjer beslutet att skaffa barn[^23].

Vi behöver bygga fler bostäder, men det ska ske för att ge svenska unga familjer en framtid – inte för att möjliggöra fortsatt massinvandring, som istället bör upphöra.

5. Stärk den nationella självkänslan och skapa ett gemensamt projekt

I dag lider Sverige av en identitetskris. Många saknar en känsla av tillhörighet och ett syfte större än dem själva. Det påverkar även viljan att bilda familj.

Vi behöver ett gemensamt nationellt projekt där både män och kvinnor, unga och gamla, arbetare och arbetsgivare, känner att de är en del av något större – att de är behövda och att deras insatser räknas.

Det kan handla om allt från kulturbygge, militära satsningar och lokala gemenskaper till en återupprättad stolthet över vår historia och vårt arv. Ett samhälle där människor upplever mening, trygghet och framtidstro är också ett samhälle där fler vill föda barn.

Följdfrågor – Vad är det vi egentligen vill?

Det är viktigt att ställa sig några djupare frågor när vi diskuterar demografi och barnafödande. Måste vi alltid sträva efter tillväxt, eller kan det finnas en balanspunkt?

Måste vi verkligen växa hela tiden?

I en värld med ändliga resurser är det rimligt att ifrågasätta om ständig befolkningstillväxt är hållbart. Vår tid präglas av en ekonomisk modell som förutsätter evig tillväxt – men kanske är det dags att omvärdera denna princip.

Ska vi tävla med länder som har miljarder invånare?

Kina och Indien har helt andra demografiska förutsättningar. Är det rimligt att vi i Europa försöker mäta oss i kvantitet – eller borde vi snarare fokusera på kvalitet, social stabilitet och kulturell kontinuitet?

Vad händer när AI och automatisering tar över?

Om stora delar av arbetsmarknaden kommer att skötas av AI och robotar – behöver vi då ens lika många människor? Eller kan en mindre men mer sammanhållen befolkning vara tillräcklig?

Vad innebär detta evolutionärt – kvalitet eller kvantitet?

Om vi endast fokuserar på att öka antalet födslar utan att bry oss om stabila familjer och långsiktigt ansvar – riskerar vi då att främja socialt instabila familjebildningar? Hur påverkar det samhället på sikt, både genetiskt och kulturellt?

Vår framtid börjar i våra hem

Vi står vid ett vägskäl. Den demografiska utmaningen kan inte lösas enbart genom ekonomiska incitament eller politiska åtgärder. Det kräver en kulturell förändring.

Vi behöver återerövra stoltheten i att bilda familj. Vi behöver skapa utrymme för unga att våga välja föräldraskap, och vi behöver bygga broar mellan könen i stället för murar.

Om vi vill att vårt folk ska ha en framtid – om vi vill att våra barn ska ärva något mer än bara våra problem – måste vi börja där vi står:
I våra relationer, i våra gemenskaper och i våra egna val.

Den framtid vi vill se – den måste vi bygga själva.

Om du vill se en framtid där våra barn kan leva i trygghet, där familjen återfår sin plats som samhällets kärna – börja med dig själv. Bygg. Lev. Visa vägen.
Dela den här essän, prata med dem omkring dig och stötta mig i detta arbete genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.
Framtiden tillhör dem som bygger den.

Källförteckning

[^1] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/07/ny-utredning-for-att-forsta-och-vanda-ett-minskat-barnafodande/

[^2] OECD, The Impact of Education on Fertility Trends, The effect of female education on fertility: Evidence from China’s compulsory schooling reform - ScienceDirect

[^3] SCB, Barnafödande i siffror, Female Age-Related Fertility Decline | ACOG

[^4] Fertility factor (demography) - Wikipedia

[^5] Misunderstanding the Fertility Crisis

[^6] More Americans now see single motherhood, cohabitation as bad for society | Pew Research Center

[^7] https://www.jstor.org/stable/26382544
[^8] Ernst Robert Almgren, Vad jag är tacksam för med politisk korrekthet, https://substack.com/home/post/p-157667061?utm_campaign=post&utm_medium=web

[^9] Illusory truth effect - Wikipedia

[^10] Americans' Views of the #MeToo Movement | Pew Research Center

[^11] New Theory: Sex is a Resource Men Compete and Pay For – Evolutionary Psychology Blog Archive

[^12] Key Tinder Statistics You Need to Know "Se särskilt avsnittet om 'match rates' mellan könen."

[^13] Pew Research, Online Dating, https://www.pewresearch.org/internet/2020/02/06/the-virtues-and-downsides-of-online-dating/

[^14] David Buss, The Evolution of Desire: Strategies of Human Mating (1994)

[^15] Society at a Glance 2024 - Country Notes: Korea | OECD

[^16] South Koreans blame feminism for demographic collapse | East Asia Forum

[^17] hw_dungeonsleep1k_h_en_110

[^18] Low Fertility and the Housing Market: Evidence from Swedish Regional Data [Basse Fécondité et Marché du Logement: Une Analyse de Données Régionales Suédoises]

[^19] One-Child Policy and Marriage Market

[^20] Why having a baby remains a career obstacle for women

[^21] https://ernstrobertalmgren.substack.com/p/barbaren-och-gentlemannen-en-strategi

[^22] Lessons from Poland's pro-natalist "Family 500+" program - N-IUSSP

[^23] Så påverkar bostadsbristen unga vuxna | SVT Nyheter

[^24] European Environment Agency: "Emerging chemical risks in Europe" – https://www.eea.europa.eu/publications/emerging-chemical-risks-in-europe

[^25] Sperm counts among western men have halved in last 40 years – study | Men's health | The Guardian

[^26] Travison et al. "A population-level decline in serum testosterone levels in American men." Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism (2007) – https://academic.oup.com/jcem/article/92/1/196/2598434 och https://www.pewresearch.org/social-trends/2020/08/20/public-attitudes-about-todays-dating-landscape/