Internet har inte fördärvat oss – det har avslöjat oss
Det är lätt att tro att vi degenererat. Att mänskligheten blivit ytligare, dummare, mer pervers – men det stämmer inte. Det enda som har förändrats är att våra skuggor numera är offentliga.
Bakom varje dickpick, varje konspirationsteori, varje TikTok-dans med en halvnaken tonåring ligger något mycket äldre än internet: våra begär, våra brister, vår hunger efter uppmärksamhet och tillhörighet.
Det här är inte dekadens. Det är transparens.
Filosofen Michel Foucault beskrev hur övervakning en gång i tiden byggdes kring fängelser som Panoptikon – där varje individ kunde vara övervakad utan att veta om det. Men i vår tid är övervakningen internaliserad: vi bär alla våra egna små panoptikon i fickan. Vi visar upp oss själva – och granskar varandra – frivilligt.
1. Moralpaniken är bekväm
Hur kunde så många rösta på en makthungrig narcissist som Donald Trump? Hur kunde vi välja svenska riksdagspolitiker som skickar nakenbilder till sina partners mitt under arbetstid? Hur kan miljontals människor välja att skrolla TikTok framför att gå en promenad i vårsolen?
Det här är den typ av utrop vi ser överallt – i tweets, reels, ledartexter. Och de fyller två psykologiska behov:
Signalera dygd: Jag är lite smartare, lite sundare, lite mer "riktig människa" än idioterna som styr – och de som röstar på dem.
Romantisera det förflutna: Det var bättre förr. Folk var hederligare. Samhällen starkare. Människor mer verkliga.
Båda dessa idéer är illusioner. Men framför allt är de bekväma. Det är mycket enklare att känna nostalgi och förakt än att förstå den värld vi faktiskt lever i – en värld där människans mörker och dumhet inte ökat, bara blivit svårare att dölja.
Som sociologen Neil Postman påpekade redan 1985 i Amusing Ourselves to Death, så är det inte tyranni eller censur som hotar vår civilisation – utan vår egen hunger efter distraktion och underhållning.[^2]
2. Vi har alltid varit så här
Det krävs ingen historikerexamen för att inse: vi människor har alltid varit som vi är. Våra nuvarande dårar till ledare är inte ett nytt fenomen – de står i en lång tradition av kejsare, profeter och presidenter som kombinerat storhetsvansinne med folkkär karisma.
Redan i det antika Aten var demokratin full av demagoger som lovade folket vad de ville höra och manipulerade massan till kortsiktig girighet. Kejsar Nero satte eld på Rom, skyllde på en minoritet (kristna), och lät tortera dem till folkets jubel.
Och under tiden satt människor och skvallrade – över amforor, via brevduvor, i kyrkbänkar, på torget. Idag heter torget Flashback, Reddit och Messenger.
De gamla grekerna dekorerade sina krukor med explicita sexscener – inte bara mellan människor, utan också med djur, mytologiska väsen och grupper om tre eller fler[^3]. Romarna älskade gladiatorspel, offentliga avrättningar och orgier. Samtidigt kunde de gripas av berättelser om en snickare från Judeen som påstod sig vara Guds son och trollade med fisk och vin[^4].
Vi var inte klokare förr. Inte mer anständiga. Inte mer kritiskt tänkande. Skillnaden? Då fanns det inga kameror. Inga loggar. Ingen molnlagring.
Vi var inte bättre. Vi var bara mindre uppkopplade.
3. Tekniken avslöjar – inte förstör
Gary Vaynerchuk sa det rakt och enkelt:
“The internet didn’t ruin you. It exposed you.”[^1]
Det är lätt att skylla på tekniken. På algoritmerna, apparna, skärmarna. Men det är inte de som korrumperar oss. De visar bara vad vi redan var.
Internet är inte ett virus – det är en spegel. Det har inte gjort oss giriga, slösaktiga, sexuellt förvirrade eller uppmärksamhetstörstande. Det har bara gjort våra drifter sökbara, delbara – och mätbara.
I boken A Billion Wicked Thoughts analyserade två forskare hundratals miljoner porrsökningar och upptäckte något som chockerade även dem: våra sexuella fantasier är betydligt mer bisarra, våldsamma, förbjudna och könsrollsförstärkande än vi vågar erkänna – särskilt i en tid som påstår sig vara jämställd och modern[^5].
Vi erkänner inte våra skuggor – men vi googlar dem.
Och det är inte bara sexualitet som avslöjas. Vår längtan efter status, vår hunger efter konspirationer, vår misstänksamhet mot oliktänkande – allt ligger där, i vår digitala historik. Som en karta över det mänskliga undermedvetna.
Sökmotorer, AI-assistenter och TikTok-flöden är inte bara verktyg. De är våra nya prästkappor och biktrum. Men istället för att erkänna våra synder inför Gud, skriver vi dem till en algoritm – som vet att vi inte är så goda som vi låtsas.
4. Dubbelmoralens självspegling
Jag har inget överseende med naiva liberaler som tror att världen kan räddas med klimatcertifierade piroger, regnbågsflaggor och prisutdelningar till människor som ”bara existerar” – helst med rätt kön, bakgrund och pronomen.
Men jag är minst lika trött på konservativa moralkonstaplar som låtsas att mänsklighetens förfall började med att vi slutade tro på en talande orm i Edens lustgård.
Det är samma dubbelmoral – i annan kostym.
Samma personer som kritiserar vänstern för att förneka biologiska könsskillnader och intelligensvariationer mellan grupper, tror samtidigt att en tonårsflicka i Mellanöstern blev gravid med Skaparen av universum och förblev oskuld[^6].
De förfasas över TikTok och OnlyFans, men hyllar en tradition där man i århundraden vördat helgon som piskade sig själva till blod i extas inför Kristi lidande. Man kallar dagens ungdom för degenererade – men glömmer att man under medeltiden betraktade kvinnans kropp som djävulens ingång och sexualitet som ett nödvändigt ont.
"Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget?"
Jesus sa det. För en gångs skull håller jag med honom.
5. Vad gör vi med avslöjandet?
Så vad gör vi nu, när spegeln är krossad – och vi ser alla skärvor av oss själva?
Jag säger inte att vi ska kapitulera inför våra drifter, skuggor och vanföreställningar. Men vi måste erkänna dem. För det är först när vi slutar låtsas att vi är bättre än vi är, som vi kan börja bli bättre än vi har varit.
Carl Jung talade om skuggan – den del av oss vi helst inte vill se, men som styr oss i smyg. Den som förnekar sin skugga projicerar den istället på andra: politiska motståndare, syndabockar, avvikare. Att integrera sin skugga är första steget mot psykologisk mognad[^7].
Friedrich Nietzsche föreslog att vi skulle omvärdera alla värden – inte som en lek, utan som ett nödvändigt reningsbad efter att Gud dött och de gamla systemen tappat sin kraft. Det är inte bara nihilism – det är en öppning.
Så frågan är inte bara: Vad är vi?
Utan också: Vad vill vi vara?
Och kanske ännu viktigare: Vad avslöjar våra drömmar om den riktning vi längtar efter, även om vi inte vågar säga det högt?
6. Framtidsmänniskan i spegeln
Titta på var vi står just nu.
Vi har AI som i filmen Her – inte bara som verktyg, utan som sällskap, speglar, digitala andar som kan hålla oss sällskap, utmana våra idéer och imitera våra röster. Vi skapar inte bara framtidens teknik – vi formar framtidens intimitet, intelligens och identitet[^8].
Samtidigt blickar vi utåt: mot Mars, mot stjärnorna, mot parallella världar vi bygger i metaversum. Vi talar om singulariteter, posthumanism och att övervinna döden med nanorobotar som reparerar våra kroppar i realtid.
Men all den här tekniken kommer inte att rädda oss – om vi inte först ser oss själva.
Det börjar, som alltid, med självinsikt. Det börjar med att förstå våra drivkrafter, våra skuggor, våra biologiska begränsningar och våra arketyper. För om vi inte känner oss själva när vi tar steget in i framtiden, riskerar vi bara att förstora våra gamla mönster – med exponentiell kraft.
Vi är inte gudar. Men vi är inte odjur heller.
Vi är förvirrade, tragiska, hoppfulla varelser som famlar i ett kosmiskt mörker – och gör vårt bästa för att lysa upp det, en bit i taget.
Och kanske är det här – just här – där vi börjar om.
Inte med lögner om vår förträfflighet.
Utan med sanningar om vilka vi faktiskt är.
Källförteckning:
Gary Vaynerchuk – Citatet "The internet didn’t ruin you. It exposed you." är återkommande i Gary V:s föreläsningar och sociala medier, bland annat i detta TikTok-klipp.
Neil Postman, Amusing Ourselves to Death (1985) – En klassisk bok om hur underhållningens logik underminerar allvarlig samhällsdiskussion. Postman menar att hotet mot demokratin inte är censur, utan distraktion.
James Davidson, The Greeks and Greek Love (2007) – En djupgående analys av sexualitet i det antika Grekland. Innehåller exempel på pornografiska och bisarra motiv på vaser och reliefer. Stöds av fynd i British Museum och The Met.
Nya Testamentet – Vinundret återfinns i Johannes 2:1–11, brödundret i Markus 6:30–44. Dessa berättelser om Jesus låg till grund för kristendomens spridning i romarriket.
Ogi Ogas & Sai Gaddam, A Billion Wicked Thoughts (2011) – En neurovetenskaplig studie av över 1 miljard internet-sökningar om sex, som avslöjar våra mest dolda och ofta tabubelagda begär.
Bibeln, Matteusevangeliet 1:18–25 & Lukasevangeliet 1:26–38 – Här beskrivs läran om jungfrufödseln. Denna doktrin formaliserades i den nicenska trosbekännelsen (år 325 e.Kr.).
Carl Jung, Aion: Researches into the Phenomenology of the Self (1951) – Jung introducerar begreppet ”skuggan” som en omedveten aspekt av personligheten. Att integrera den är nödvändigt för inre helhet.
Filmen Her (2013, regi: Spike Jonze) – En vision av AI som emotionellt närvarande följeslagare. Relevansen förstärks av modern utveckling i t.ex. GPT-4o, samt appar som Replika.