Prima Facie – När det uppenbara inte räcker

Varför utbildade människor tror på absurda saker – och hur du behåller ditt förnuft i en galen tid.

Att kön existerar.
Att ideologier som orsakat massdöd kanske inte bör ges en ny chans.
Att talande ormar sannolikt inte hör hemma i vetenskapliga förklaringsmodeller.
I en rationell värld skulle detta inte behöva sägas.
Men vi lever i en tid där självklarheter inte bara måste förklaras – de måste försvaras

När det självklara blir kontroversiellt

"Prima facie" är ett juridiskt uttryck. Det betyder: "vid första anblick".
I rätten räcker ett prima facie-fall för att väcka åtal. Inte för att döma – men för att ta saken på allvar.

Samma princip borde gälla i samtalet. En observation som är så uppenbart sann att den förtjänar respekt – tills den motbevisas.

Men idag gäller det motsatta.
Det uppenbara relativiseras.
Det självklara förlöjligas.
Och det sunda förnuftet får ge vika för ideologisk lydnad.

Gamla gudar i nya kläder

Människan behöver tro. Inte bara på gudar – utan på berättelser som ger mening, tillhörighet och riktning. När religionen bleknade, tog ideologierna vid. Men funktionerna är ofta desamma.

På vänsterkanten:

– Kön är en social konstruktion.

– Raser finns inte – förutom när vita ska skuldbeläggas.

– Kommunismen är ett ideal – trots sitt blodiga facit.

Men högern har sina egna myter:

– Att en talande orm i Eden förklarar mänsklighetens tillstånd.

– Att Bibeln är en "västerländsk" bok, snarare än ett semitiskt urval av texter.

– Att allt ont i världen är muslimers eller judars fel – medan det egna folket är oskyldigt, heligt och ständigt lurats.

Vi tror att vi har lämnat religioner.
Men i själva verket har vi bara bytt kostymer.

Intelligens räcker inte

Det märkliga är inte att människor tror på dumma saker – utan att så många smarta människor gör det. Människor som kan förstå kvantfysik, tala fem språk och ändå säga att kön är en illusion – eller att världen styrs av en gud som bryr sig mer om förhud än folkmord.

Hur går det ihop?

Därför att vårt intellekt inte främst utvecklats för att förstå sanning – utan för att höra till, vinna status och undvika konflikt. Det är ofta mer lönsamt att anpassa sig än att tänka klart.

Det krävs inte dumhet för att tro på dumheter.
Det räcker med feghet – eller en längtan efter tillhörighet.

Att se klart – utan att bli cynisk

När man väl ser igenom myterna – både de andras och sina egna – är det lätt att bli cynisk. Att håna. Att isolera sig. Att betrakta andra som idioter.

Men där dör något i oss. Det är ingen seger att ha rätt – om det gör oss bittra, ensamma och oförmögna till nyfikenhet.

Det mesta vi tror på är just prima facie – sant vid första anblick, men alltid prövbart.
Det krävs skärpa – men också ödmjukhet.

Att kunna säga: Det här verkar sant – men jag kan ha fel.

Och det krävs mod:

– att välja sina strider.

– att tala när det faktiskt spelar roll.

– att omge sig med människor som inte fruktar verkligheten – oavsett vad den visar.

För det är i just den förmågan – att se klart, och ändå stå kvar – som friheten börjar.

📣 Slutord

Om du uppskattar texter som vågar ifrågasätta både dina motståndare – och dig själv – följ gärna mitt arbete här på Substack.
Jag skriver inte för att jag vet allt.
Jag skriver för att jag vägrar sluta tänka på saker som dessa.

👉 Prenumerera.
👉 Dela.
👉 Tala om det uppenbara.

Det är där motståndet – och friheten – börjar.