Om vikten av att distansera sig från extrema och oseriösa människor

Varför jag ändrat mig – och varför du kanske också borde göra det

När en rörelse växer ur sin ungdom krävs något mer än ilska. Det krävs urskiljning, disciplin och värdighet.

En självkritisk början

Jag har ändrat mig i många viktiga frågor genom åren. En del ser det som inkonsekvens – jag ser det som ett tecken på mognad. När förändring sker efter lång självrannsakan och noggranna efterforskningar är det inte ett svek, utan ett ansvar.

Nyligen skrev Dan Eriksson från Det Fria Sverige ett inlägg på sin Substack Friborna Tankar om just detta ämne [^1] . Om hans text planterade fröet till denna, eller om det bara är ännu ett exempel på att likasinnade ofta tänker i liknande banor, låter jag vara osagt. Men behovet av att markera gränser har aldrig varit tydligare.

Från princip till praxis

Jag har tidigare hållit hårt på principen att man aldrig bör ta avstånd från någon baserat på deras åsikter eller kontakter. Det har nämligen varit en taktik som makten använt för att undvika sakdebatt – guilt by association. Den poängen kvarstår.

Men principer utan urskiljning kan bli en börda. Idag inser jag att det ofta är både nödvändigt och rätt att tydligt distansera sig från människor med extrema, irrationella eller destruktiva idéer – av tre huvudsakliga skäl:

1. Fel människor stjäl din energi och förgiftar din disciplin

Vi formas av dem vi umgås med. Människor som inte respekterar ordning, moral eller intellektuell ärlighet drar ner dig – de lyfter dig inte. Du tappar fart, fastnar i sidospår och förlorar fokus på det som verkligen spelar roll: att bygga något som består.

2. Du blir dömd efter ditt sällskap – vare sig du vill det eller inte

Din heder är ditt främsta kapital. Den som förknippas med hat, oärlighet eller vansinne diskvalificerar sig själv från det större samtalet – oavsett om du själv håller huvudet kallt. Jag har själv varit där, och jag skriver öppet om det i min artikel om min bakgrund som nationalist [^2].

Caveat: Jag tror på andra chanser. Jag är villig att ge människor möjlighet till försoning, förutsatt att de tydligt tagit avstånd från sitt gamla jag – inte av taktiska skäl, utan av moraliska och intellektuella.

3. Rörelser som inte drar gränser ruttnar inifrån

“Gatekeeping” har blivit ett skällsord. I verkligheten är det livsnödvändigt. När alla får plats – även de mest galna och destruktiva – skrämmer du bort de begåvade, balanserade och konstruktiva. Du bygger inte ett elitlag genom att säga ja till varje frivillig. Du måste veta vilka som ska sitta på bänken – och vilka som bör lämna arenan helt.

Vad jag tar avstånd ifrån – och varför

Jag vill därför vara tydlig med vissa gränser. Detta är inte ett spel för att blidka fiender. Det är en markering för att visa vilken sorts rörelse jag vill vara med och bygga – och varför exempelvis Heimr, tankesmedjan jag varit med och grundat, behöver stå för något mer än vrede och provokation.

Här är några exempel på idéer och yttringar jag tar avstånd ifrån idag:

• Hat, vulgär retorik och extrema generaliseringar om människor baserat på etnicitet, kön, sexualitet eller religion.

• Ideologier som romantiserar folkmord, klasshat eller totalitära samhällen – oavsett om de kallar sig nationella eller är vänsterorienterade.

• Konspirationstro utan intellektuell hederlighet – det är en sak att ifrågasätta detaljer i JFK-mordet eller 9/11 [^1], en annan att på fullt allvar tro att världen styrs av rymdödlor, att jorden är platt, eller att cancer kan botas med kristaller.

• Romantisering av ondska – individer som bokstavligen hyllar satanism i form av att dyrka ondska, destruktivitet eller kaos, ofta inspirerade av Hollywood eller degenererade internetmyter om nazister och dylikt.

• Blind imitation av främmande mytologi – vare sig det är förment positivt (Jesus och Paulus) eller negativt (satanism som karikatyr). Jag tror på en europeisk andlighet som växer ur vår egen jord – inte en andlig kolonialism.

Ett nytt slags ansvarstagande

Det handlar inte om att bli rumsren i systemets ögon. Det handlar om att bli verkligt kraftfull. Att stå rak, tydlig – och att kunna samarbeta med andra utan att kompromissa med vare sig sanningen eller sin värdighet.

Vi lever i en tid där många letar efter riktning. Det är upp till oss att erbjuda något bättre än ilska, förakt eller nostalgiskt teaterlajvande. Vår väg framåt kräver klarhet – både i tanke, ton och umgänge.

Mot något större

Tankesmedjan Heimr, som nyligen offentliggjordes, grundades inte för att kriga i sandlådan, utan för att återuppväcka en vision om folk, kultur, andlighet och ansvar. Det kräver att vi städar undan det som förstör mer än det bygger. Och att vi vågar stå för något större än oss själva.

Vad är Heimr?

Heimr är en fri och självständig tankesmedja där vi samlar skribenter, debattörer och kreativa personer som vill bygga en framtid präglad av kontinuitet, ansvar och kulturell fördjupning.

Vi vill skapa ett rum för idéer som sträcker sig bortom samtidens ytlighet – idéer som håller över tid och som kan inspirera människor att leva med större mening, disciplin och gemenskap.

Vi tror att vägen framåt inte går genom eviga konflikter eller provokation för provokationens skull, utan genom att erbjuda robusta alternativ. Vårt mål är att bygga – inte bara kritisera.

Du kan läsa mer på heimr.org.

Att växa upp är att börja välja – också vem man inte längre går bredvid.

Källförteckning

1. Dan Eriksson, Friborna Tankar, “Alla nationella behövs inte”, publicerad juni 2025,

2. Ernst Robert Almgren, “Om min bakgrund som nationalist”,

3. Se t.ex. John McAdams, The JFK Assassination: The Evidence Today (2011) och The 9/11 Commission Report (US Government, 2004)